En konstgjutares reflektioner

Vissa retuschjobb blir man så där extra stolt över. Nyligen fick jag ge mig
i kast med ett musealt föremål som inlånats för formtagning. När denna unikabox,
en matlåda i papp med läderrem runt, formtagits så fick jag pensla upp kopians
delar i vax, montera ihop dem och retuschera.
Nog ser denna vax ut som själva originalet...



Underligt jobb man har...

Vissa dagar som idag när vi har gjutit i rödgods så gäller det
att hinka i sig mjölk för att undvika zinkfrossa.

Fick en kul utmaning i höstas. Evert Taubes släktingar
vill ha en ros till hans grav och jag fick äran att föreviga den.
Här jobbar jag med att ta fram en vaxros.














Bara att titta ner i en stilla svalnande vaxgryta kan vara vackert.














En dag på Bergmans är inte den andra lik. Vi möts ständigt av nya utmaningar
som kräver lösningar. Ena dagen är det relativt tyst, en annan känner man sig
helt förstörd av ihärdigt buller och oljud. Ena stunden doftar det bivax för att
i nästa stund stinka svavel. Götsättningen ger en perfekt gjutning en dag
men samma götsättning kan spöka vid nästa gjutning.
Vår hemliga keramiska massa är magisk... Jag älskar att arbetet varierar
från dag till dag, och från vecka till vecka men att rutinerna ändå är
regelbundet återkommande.
Vi penslar vaxer och retuscherar, götsätter och slår på. När ugnen gjort sitt
förbereder vi formerna inför gjutning och när smältan når 1100 grader
så gjuter vi. Vi möter och arbetar sida vid sida med konstnärerna
och ibland får man den äran att ta form på nyinkomna skulpturer.
Herman Bergmans Konstgjuteri är väl värt ett besök,
men det är dammigt, kladdigt och varmt.

Selma och Ingo
Länge, länge har hon suttit där nu vår Selma. Stor, tung och trygg.
Igår kom de och hämtade henne... Selma Lagerlöf i brons.
Nu ligger istället Ingos kraftfulla bringa inbäddad i härdsand hos oss
emedan Peter Linde ciselerar på tillhörande huvud i brons.